Ja, jag vet..........helt enkelt skitdåligt av mig att inte hinta om en lång paus.
Men den behövdes, och nu är jag inte helt säker på om jag kommer fortsätta på samma vis som tidigare heller, det får tiden utvisa helt enkelt.
Iom mitt sista inlägg var av så sorgsen karaktär så tänkte jag ju egentligen att något gladare skulle passa nu.
Men jag känner mig mest gnällig faktiskt.
Hemmet är rörigt och allt saknar struktur. Emilios särskola har strulat ordentligt, mamma är sjuk i något som vi inte vet vad. Halvsidesförlamning, balanssvårigheter, synpåverkan. Det tog 3 veckor innan läkarna gjorde något och nu ytterligare 2 utan diagnos. Det är förbenat jobbigt att inte veta, och det är minst lika jobbigt att hon valt att flytta så långt ifrån oss.
Mitt i röran börjar jag plugga och är redan 20 studietimmar back eftersom jag fått ta tag i allt det andra.
Ja, så jag väljer att gnälla. Och så tar jag för givet att alla förstår varför jag är så tystlåten på bloggen.
Sedan är jag orolig också. I fredags fick vi veta ett kontaterat svininfluensafall i vår direkta närhet. En klassförälder som nu är på bättringsvägen. Jag oroar mig inte själv för influensan , men för Emilios skull gör jag det definitivt.
Nä, livet är inte sig riktigt likt just nu....känner för att radera denna höst/vinter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Har tittat in då och då och tänkt på dig/er.
Skönt att läsa raderna ifrån dig och i sin blogg får man lov att gnälla.
Förstår också att du behöver det och att en paus i bloggandet har varit behövlig.
Kram till dig och er.
Skicka en kommentar