torsdag 28 augusti 2008

Det känns sjukt

Nu verkar det som hösten börjar ge sig tillkänna. Hos oss är snoriga näsor ett välkänt tecken på den saken.
Lite skönt är det att de stora mest sköter sig själva som sjuka, med en viss hjälp stackars mig tendens....men överkomlig.
De mindre barnen är det värre med, de har liksom halvlägen i flera dagar, där man står och väger om de ska till dagmamman eller inte. Där är vi nu. 2 mer eller mindre hängiga snorungar ligger i var sin säng, de somnade så fort att jag anar ugglor i mossen.

För övrigt har jag fått en Ikeatumme, ja en sådan där ond tumme man får när man måste dra de förbenade skruvarna med medföljande nyklar.
1 sak kvar att sammanfoga, datorbordet. Det får vänta helt enkelt....så jag kan klaga 2 ggr på samma brutala tumsmärta :P

Just det!.....jag har traderat ikväll, nu lutar jag mig bakåt och hoppas på en extra fickpeng. Här hittar ni dit.

onsdag 27 augusti 2008

Ikeadag

Fm har åter spenderats på Ikea, samma avd. som sist.
Vi bestämde oss för att försöka klarställa 1 av rummen som skall ordnas. Denna fullpott gick till Alles och Masses rum.
Tror att en sjuk Alle, kanske redan ikväll kommer att ligga på en ny skön säng, med datorn på ett helt datorbord (han har lyckats pajja sitt gamla). Det handlar bara om att Box delivery kommer strax efter kl 18 och inte strax innan 22, för då pallar jag nog inte att skruva ihop möblerna.

Sjuk som han är, har han ändå lyckats smita ut idag ,för tjejstjärnan har glömt sin hemnyckel och då var det synd om henne, att få vänta ute till hennes föräldrar kommer hem......det kan jag ju fatta, enl honom. Och hon kunde inte komma hem till oss.....för då smittar det, ja....enl honom :)

Jag själv tycker mest synd om honom, då han faktiskt är ute sjuk.

måndag 25 augusti 2008

Låt mig spy galla!

Vilken j*vla pissig start i skolan för Emilio idag.
Ena stunden sitter jag och gråter, för jag orkar inte mer. I nästa blir jag direkt elak och spyr tankegalla över skolan och dess rektorer.

En lång historia, jag tar den från start.
Emilio börjar i Skanskvarnskolan i 6-års rhklass. Han hänger inte riktigt med och får då ta ett omår i den årskullen. Lågstadiet fungerar ganska så bra, men vi märker ju att E inte hänger med inlärningsmässigt. Vi tjatar om särskoleinskrivning, för vi ser ju att E kanske har en mindre utvecklingsstörning. Utredning görs, men psykologen är ovan att göra tester på barn med så stora funktionella hinder, så hon vågar inte sätta diagnos. I mellanstadiet blir det värre och redan efter 1½ år fick jag tillslut skolans psykolog göra testerna som krävdes. Mycket riktigt, precis som vi här hemma tjatat om, Emilio fick sin diagnos. I 5:te klass skrevs Emilio in i särskolan. I 6:an bytte hans klass konstellation, då E:s gamla klasskompisar började högstadiet på Österholm. Emilio hamnade i en blandklass med både rh-elever och särskoleelever.

Sedan dess har E inte gjort några framsteg i inlärningsprocessen. Vi har kämpat och försökt. E har fått personlig assistans i skolan, för att få någon vettig hjälp alls.

Hela tiden har fokus lagts på en annan elev vars ena förälder är väldigt pådrivande och stundtals jobbig. Ställer ganska så orimlga krav stundtals, krav som gynnar hennes barn, men som plockar bort delar från andra barn med andra behov. Jag tror hon gör det omedvetet. Hon kämpar för att det ska bli så bra för hennes barn att hon glömmer skolans sparbetingelser och inte tänker på att hennes ideer faktiskt gör så det dras in på andra medstuderande.

Nu i höst ska alltså alla i E:s klass börja på Österholm. Vi sökte till skolan pga att de hade 2 renodlade särklasser (Toppen tänkte jag, äntligen är det E:s tur att hamna rätt), skolan har också 1 större rhklass.

Redan på öppet hus förstod jag att det skulle kunna bli trubbel. Den andre föräldern kunde inte godta att hennes barn skulle nu hamna utanför sina rh-kompisar i en renodlad särklass och inte ens ha rast samtidigt. Jag tyckte lösningen för Emilio var formidabel.

Så ringde telefonen i maj och rektorn på österholm frågade mig om vi kunde tänka att ha E i en blandklass!! BIG NO NO, No way, finns inte, aldrig mer.....jag kunde inte varit tydligare helt enkelt. Orsak är inte bara ovan nämnda förälder, utan jag tror verkligen inte att man kan tillgodose alla elever i en blandklass. Spridningen i kunskap blir för stor. En rh-elev kan ju tillgodogöra sig så himla mycket mer än många sär-elever kan, det formar dem till individer med olika mognadsstadier, långt mer spritt än i en helt vanlig klass i grundskolan. Den som hamnar efter (oftast särskoleeleven)kommer i kläm och utvecklas därmed inte så bra som den kunnat.

Idag hade E induviduellt upprop och allt började så himla bra, som sista punkt 5 minuter innan avslut så var frågan vem han skulle gå i klass med och då kom det fram att han går i blandklassen.

Jag lovar er, aldrig har mitt ansikte fallit på så kort tid, aldrig har jag ångats upp av sådan plötslig vrede så fort. Min mening bara föll:
Ni kan inte mena allvar!!!
Näven i bordet, tårar och snabb retret ut i korridor, E blev som förbytt, han fattade snabbare än jag trott var möjligt, att ett nytt skolhelvete var på g.

Vi åkte därifrån med en lärare som verkligen lovade på att trycka för renodlad särklass. Väl hemma har jag själv försökt nå både studierektor och rektor utan resultat.
Direkt frustrerande, och får mig själv inte ner i varv.

I skrivandes stund fick jag äntligen tag på rektorn, och kunde såklart inte låta bli att harpla ut min besvikelse och frustation. Tydligen så bra att hon på stående fot lovade att E ska få byta till den andra klassen....den jag kallar renodlad sär.
Jag tänker ta henne på orden, E fick veta på engång, de ska inte kunna backa.

När allt har lagt sig ska jag förmedla ett rakt och koncist brev till rektorn och även högre upp, hur de gör det möjligt att de kan låta 1 förälder få sådan makt att styra om hur skolan sett ut ett bra tag och fungerat jättebra.
Jag måste få ifrågasätta deras omdöme helt enkelt.

Aaaarghhh.............

söndag 24 augusti 2008

Var god......slicka upp kakan

Som jag letat, och så plötsligt så hittade jag det....receptet på onödigt god kärleksmums, eller chokladruta om man nu föredrar det namnet.
Vet inte vad som gör att just det recpetet gör kakan extra god, men jag antar att det har med krämen ovanpå att göra. Miguel har tjatat i flera veckor på mig att hitta fram receptet.
Så i förrgår åkte första omgången in i ugnen, och eftersom det är många i huset så försvann ju kakan alldeles för fort.
Tänkte att jag skulle göra en extra stor sats idag, så kakorna fick fin höjd och extra kräm ovanpå, dvs det ska räcka med 1 bit kaka och sedan vara bra istället för att man hela tiden småäter.
Jodå kakan kom ut ur ugnen och stod på svalning, fick för mig att jag skulle flytta den från diskbänken så m kunde börja med maten lite smått....gissa vart kakan hamnade?
Inte i min mun iallafall............på golvet upp och ner dessutom :(
Den ende som vart lite stojjigt glad var väl Knyst, men eftersom det var hon som kom ivägen för mina fötter, när jag skulle lyfta över kakan, så insåg hon snabbt att ta reträtt var en bättre ide.
En del suckar genomfors i vårt hem och alla vart erbjudna att slicka upp.....ingen antog dock utmaningen.

Nu blir det inget mer kakbak idag, det är ju tydligen inte min dag idag för det iallafall.
Annelie, Cessi får helt enkelt ta de 2 sista äggen ikväll och baka en kladdkaka själv. Det är nämligen hon som gör den bäst.....min lär ju bara hamna på golvet, eller nått.

lördag 23 augusti 2008

Det här med fotboll

Sonen spelade St:Erikscupen idag, första matchen för höstsäsongen.
Alltså, det är jätteskoj att de vinner, men de lyckades nästan för bra idag.
10-3 på bortaplan.
Tyckte faktiskt synd om andra lagets grabbar, de kämpade på så himla bra och gav verkligen inte upp.
Och eftersom jag tycker så, så måste det vara något fel på mig. Jag ser hellre ett oavgjort resultat, när smågrabbar spelar.......det ska vara rättvist, helt enkelt.
Lika för alla, det låter nästan lite kommunistiskt, eller så är jag bara en osedvanligt flitig curlingmorsa, inte bara åt mina egna utan mot allas barn.

Ett av mina motton:
Barn ska vara glada

På tal om det, så vill jag ha tips på hur man får Cessi glad. Hon sitter på sin plats framför datorn, men hon är liksom inte i topp, hon har inte tjatat på mig en enda gång sedan hon kom hem i em. För visst är hon ett barn fortfarande trots sina 18 år? Ja, iallafall mitt :)

fredag 22 augusti 2008

I väntans tider

Går på sparlåga. Väntar på att huset ska bli helt tomt, och tiden verkar helt plötsligt snigla sig fram. Sommaren som försvann i ett huj, men 1 sketen vecka nu i augusti bara sniglar sig.
Om nu åtminstone lönespec kunde komma idag så man fick koll på kronan, dåkunde man få undan alla räkningar och se om nu utrymmet finns för madrassen jag så väl behöver.
Det skulle bli en bra rokie, för våra madrasser skulle behövas inne i grabbrummet. Grabbarna formligen skriker av frustation över våningsängen som nu har gjort sitt.
Jag förstår lillgrabben som svajjar på överbädden, för när Alle kommer hem på kvällarna, ofta då Masse precis somnat, så slänger sig storebror med våldsam kraft ner i underkojjen så hela sängen skakar.....och knakar :)

Sängramarna till grabbarna är just nu prissänkta också, men tusan att jag vill ha hem ramarna innan madrasseländet är löst. Vi har helt enkelt inte plats.

Föresten har jag inte så ont i ryggen längre, den ömmar bara precis som vanligt.

Som vanligt så är det något som saknas härhemma. Cessi hardragit iväg några dagar till Linköping. Kan konstatera att det inte är lätt med distansförhållanden. Jag undrar hur det nu ska gå när Cessi börjar skolan igen och bara helger/lov finns över för att ses. Anar att cessi inte kommer finnas här fre-sön. Det gäller alltså att vänja sig.
Cessi själv tycker jag är urfånig och jättejobbig. Det sistnämnda beror på mitt behov av att ringa och kolla av läget 1 gång om dagen. Hon tycker det räcker med att sms:a och då med en kort minimal mening typ.......Jag mår bra.
Jag diggar verkligen inte sms, inte msn heller. Inte bara för korta fraser , där inte någon känsla direkt förmedlas.
Jag mår bra, kan ju faktiskt betyda vad som.....det är/kan vara en fras man bara säger för att det förväntas.
Så igårkväll tetades jag med henne angående det. Alltså det går inte att avpolitera en mamma bara för att man fyllt 18.
Så är det bara :)

onsdag 20 augusti 2008

Att göra listan

Alltså, jag skulle aldrig våga lägga upp den här på bloggen. Bearbetningen av listan går trögt........mycket trögt.

Jag har sorterat 2 pappershögar modell viktiga papper, de var så viktiga att hälften av dem åkte ut i soporna :)
Och så vart jag på terminens första utvecklingssamtal. Marri först ut.
Det är iallafall nått, men listan är lång.

Skrev härom dagen att jag ordnat så Alle med kompis fick komma på interljuv på den skolan de "missat" att de ville gå på, under gymnasievalet. 10 minuter efter att sonen gett sig iväg för att börja på Nackademin södra (bygg), ringde de från Hantverksgymnasiet Blåsut och sa att det fanns plats. Gissa om grabben fick brottom att vända hemåt? :)
Han hamnade inte i samma klass som kompisen, men vad tusan han fick in foten och det var ju det som var poängen.
Sonen gick ut i em för att träffa kompisarna med himla lätta steg tror jag. han var iallafall inte lika snäsig som han varit de 2 senaste dagarna.....fast det är klart , man är ju van.

måndag 18 augusti 2008

Inte vilken Zlatan som helst

Vår hund Knyst, var onekerligen väldigt jobbig när vi skulle inta vår middag.
Det berodde såklart på blåsljudet som barnen fick genom att blåsa in luft genom tortiglionepastan vi åt.
Allt blåsljud får nämligen Knyst att skälla nästan okontrollerat.
Resultatet blev att Miguel jagade in Knyst i sovrummet, och stängde dörren om henne med en fulare variant av svordom.
Vem var det som ville ha hund?....mummlade han
Masse svarar:
-Inte var det jag! Jag ville ha en papegoja som heter Zlatan!

Nu undrar jag vem tusan vill ha det?!?!

Jamen vaddå då!

Ja!
Se nu till att få tvättat i botten. Städat i pappershögarna, målat dörren i hallen och framför allt se till att få de där påsarna med traderaplagg ut på sajten!

Meh!
Måste jag? Orkar inte!

Ja, det går fort när du kommer igång!

Men......jag vill ju inte. Det är tråkigt, och vädret är piss, och om jag känner efter riktigt noga så har jag nog lite ont i huvudet....det är faktiskt lite synd om mig till och med

Min ängel och lilla djävul fajtas idag, och det verkar sluta med att jag bara tar mig till affären, köper en 200 gramare mmmmarabou, tar en bok och kryper ner under filten.
Ska ju träffa Annika imorgon, och eftersom hon är ute efter ett hälsosamare leverne efter sommarens utsvävningar, så får jag ju möjlighet att gå av mig den där chokladkakan då. Tänk det är så bra med vänner som gillar att gå, de räddar mig helt omedvetet :)
Jag har saknat min vänner i sommar och framförallt ovan nämnda.

söndag 17 augusti 2008

Gamla fotografier och annat stort och smått

Vi kollar lite gamla foton.
Det är underligt hur svårt det är att minnas vissa saker, som tex hur Masse såg ut med napp :)
Simone med kort hår, och Raffe med massa bebisvalkar. Marri som 10-åring och Alle med noshörningsfrisyr. Emilio när han var kortare och bärhanterlig mellan hjälpmedlen för 1 assistent. Och så Cessi mitt i sin mörkaste tonårsperiod, så mycket mer svarthårig och svartsminkad än idag.

För övrigt så tjuvlånar jag hennes dator och skriver på idag. Jag har inte lyckats komma åt min laptop en endaste gång. Normalt brukar jag och mannen synka varandra och turas om, men idag så vill vi hela tiden sitta samtidigt.
Bara konstatera att det kanske inte skulle skada med ett par laptops till i hushållet.

Sedan är jag himlans glad att jag hittade ett kvitto på en inköpt mobil i våras. Mobilen har varit i Alles ägo, och han "råkade" bli så förbenad i fredags kväll, så mobilen "råkade" åka med full fart in i en betongvägg. Tänk att just den mobilen hade vi funderingar på att inte ta en drulleförsäkring på, men gjorde det iallafall......jag menar det var ju ändå Alle som skulle använda den.
Man kan lätt säga att han tyckte livet sög i fredags. Med magkatarrskäningar i magen hjälptes vi åt att hitta alla bitarna på gräsmattan där de hamnat. Och promenerade hem tillsammans, och pratade lite livsstrunt.

Det är f*n inte lätt att bli vuxen. Och jag känner mig så otillräcklig varje gång de mår taskigt. Som mamma skulle det sitta fint med ett livsuddigum, där man fick lov att sudda det som gör ont i ens barn.

fredag 15 augusti 2008

Snart är vi där

Ja, där skolorna tar fart och huset får iallafall några timmars tystnad mitt på dagen.
Det betyder att jag kan få några ensamtimmar, och det är precis det jag behöver just nu. Jag behöver lite kompistid också, det känns som länge sedan.

Kl. 7 imorse väcktes vi av väckarklockan. Alle har lite ånger åt sitt gymnasieval och jag har lyckats få studierektorn på önskad skola att interljuva Alle idag kl 9. Jag var tom så snäll att jag frågade för hans kompis också. Resultatet blev att rektorn trodde att de skulle passa där på skolan, och han trodde att de skulle få plats ,men inte garanterat 100%, men det såg bra ut.
Jag är tacksam för det betyder ändå att grabben inte ger upp hoppet. Mån/Tis får vi nog veta om det finns plats.

Sedan vill jag tipsa om en annan blogg. Jag skulle antagligen inte hittat den om det inte var för att jag fick det där mailet om att vara testpilot för tidningen Taras, tidning i mobilen.
Kan inte direkt säga att tidningen gör sig i mobilformat, jag föredrar ju en papperstidning hellre. Men denna blogg kan man läsa över mobilen , så den har jag börjat följa.
Så himla lägligt är den döpt till Tonårsbloggen, och den skrivs av Christina Olsson. Hon driver förövrigt även 1318.se
Hon skriver himla bra om sina tonårstjejer iallafall, och jag kan ju inget annat än att sitta och småflina när jag läser hennes blogg.

Och så för er som följer min Cessi och hennes bloggande och fotograferande. Hon skrev ett inlägg idag om att hon ibland brukar få foto idéer från mig. Det stämmer nog. Just nu har hon ide torka....ja eller åtminstone brist på nya modellansikten. Jag föreslog något som bara fick henne att utbrista
- Mamma!!, det där blev bara så himla fult, ja bilden i mitt huvud.

Så nu sitter jag här och snörper på munnen, åt att min dotter inte kunde se det konstnärliga i min idé Känner mig så.......dissad, haha

torsdag 14 augusti 2008

J*kla rygg

ja, jag har så pissigt ont ryggen idag. Har haft känningar hela sommaren och skyller på våra urusla madrasser.
Tog en tur på IKEA, utmanade värken....det var nog inte det smartaste jag gjort, känns det som just nu.
Fast vi vet nu iallafall vilken sorts madrass som handlas in hit. Nu ska vi bara se om vi kan övertala någon svåger att hjälpa till med hemforslandet, de brukar vara kanon på sådant.

Fick en grymt nöjd känsla iaf, det verkar som om maken och jag kan komma överens om hur vårt sovrum ska se ut, någongång innan jul. Dessutom rörande överens om att vi inte ska köpa soffan på Ikea.

onsdag 13 augusti 2008

Lite fniss i allvaret

Okej, min make kan faktiskt vara väldans söt emellan åt.

Han samlar visitkort, ja inte i samlarsyfte, utan han skapar mycket ofta nya kontakter inom sin bransch och alla delar ut sina visitkort, och maken tackar och tar emot :)
Nu är det så att om man samlar många under en period utan attsortera dem så måste man leta igenom alla för att hitta det specifika man haft i tankarna.
I dagens hög letar han, och så hör man honom läsa mummlandes:

Namn...efternamn
med.kirurgi
specialist botox och läppförstöring

Alltså, jag var bara tvungen och fråga - Va sa du?!

Han hade inte sina glasögon på sig, kan jag berätta. Jag höll med honom , med ett gott skratt. Man kan förstöra det mesta i ett ansikte med botox, inkl läppar.

I ickefas

Jag är i ickefas med mig själv.
Det hela skjölde över mig natten till igår, ett helt vanligt tjafs vuxna emellan om uppfostran av tonåring, blev startskottet.

Plöstliga insikten om att känna sig som en inventarie i sitt egna hem. I detta fall en mindre smickrande soptunna.
Gårdagens insikt resulterade i ett febrilt letande på platsbanken/ams efter en tjänst utanför hemmet.
Vet inte om jag gör det överilat, men det skadar ju inte att kolla av vad som finns inom min branch. Ett halvtidsjobb som florist, skulle just nu vara guld.

Jag vill inte vara för självklar här hemma längre.

tisdag 12 augusti 2008

Emilio 14 augustisar

Idag fyller Emilio 14 år. Det känns lite konstigt och lite speciellt med honom.
Han kan ju inte hålla sig inom mallen, hela han är ju så speciel på alla plan :)
Rent fysikskt fyller han ju 14 , men i sinnet är han i bästa 7-8 årsåldern rent generellt.
Hans önskelistor har sett likadana ut nu i 5 år. PS2 spel i alla sorter och så några filmer. Spel får han för det mesta i år i form snällare oblodiga modeller, annars gillar han ju Tekkenspelen. Ett presentkort fick han däremot på ebgames så då kan han välja själv. Mobil, pengar och så lite kläder.
Jag letar efter Mr.Bean tecknat filmer. Har ni sett dem någonstans på internet? Har de släppt dem överhuvudtaget?

Nu är snart maten klar och tårtan står i kylskåpet. Iår har E själv varit med och satt ihop den, tillsammans med storasyster tillika dagens assistent. Det märks att han tycker om att ha Cessi som ass. De sitter just nu och chattar på msn med E:s kompisar. Tidigare innan tårtmakandet, satt de och skrek ikapp när svenska flickor gjorde mål mot Kanada i OS. E gillar fotboll, men Cessi brukar vara helt ointresserad, men hon är en riktigt bra hejjarklack.

Med mig själv har jag haft en riktigt tuff dag, får se om jag får anledning att återkomma om det. Tankar måste sorteras.

måndag 11 augusti 2008

FETT!!

Raffe 4 år:
-Mamma vet du?!
-Nääää?
-Elisabeth, har FETT många motorcyklar!

Detta säger han med stora tindrande ögon. Han är galen i allt på hjul. Elisabeth är reservdagmamma, och motorcyklarna är alla i lekvänlig storlek :)Raffe har varit där idag och lek konstant med motorcyklarna. Undrar om vi har en blivande Knutte i vår familj?

ordet fett används av de stora ibland, dock inte så ofta så att jag tyckte det skulle snappats upp, men där hade jag visst fel.

hmmm....jag som alltid har rätt. Kliar mig i skallen.

Ihhhh.....

Nu kommer snart min efterlängtade dotter hem ifrån Linköping.
Ni ska veta att det känns väldigt tomt här utan henne.

Som en kompis sa till mig: -du, är f*n inte klok, Lena. Hur kan du säga huset är tomt när du har 6 barn till i huset?

Alltså det är enkelt förklarat. Alla har sin plats/sin roll här i huset, även om man inte är den som bidrar med något direkt konkret, så saknas de när de försvinner ut i världen. Cessis plats är vid datorn eller framför tv:n, Alle bor uppe i sängen eller vid datorn, han belägrar toaletterna och skapar kaos under 1 timme innan han drar med ut polarna. De tär liksom som det ska vara på nått sätt.
Jag har lite tur, Cessi har 1 år kvar i plugget vilket gör att hon kommer bo hemma så länge till .....minst :). Jag menar, det kunde varit värre, hon kunde ha flyttat med pojkvännen till Linköping nu, om det inte varit för plugget. Hur skulle jag klarat det!?!

Nä det är tomt när någon av familjemedlemmarna drar ut på längre galej.

Nu är det Cessi som får en bamsekram när hon kommer hem och jag ska inte tjata på henne över att hon sätter sig vid datorn......det har liksom varit för tomt där lite för många dagar nu.

söndag 10 augusti 2008

Kasta ut folk ur huset

Att kasta ut folk ur sitt hus, kan få oanade konsekvenser onekligen
Nu hör iof inte det till vanligheten här hos oss, vår dörr står öppen för det mesta och flesta, dock helst planerat. Då finns det tid för att planera sängplats och mat.

Historien jag tänkte berätta är en anings grumlig. Tänkte att jag ändå ville ta den här på bloggen, för en del ungdomar är väldigt nyfikna av sig och vill gärna vrida och vända på saker ting, helst så det blir så intrigmässigt som möjligt. Eftersom det var jag som slängde ut, så kanske det är bra med min version också. Så får man hoppas att det slutar härvid, och att ni som läser som hört detaljer ryktesväg, kan göra en mogen bedömning av det hela , och låta det bero mellan de tjejer det gäller.

Cessi hade alltså besök från förra fredagen. Första natten var de 2, andra natten 3.
Här i vårt hus dricks det väldigt restriktivt med alkohol och då alltid i samband med måltid.
Vill Cessi dela en flaska vin med sina vänner härhemma frågar hon alltid först. Denna lördag fick hon ok, från oss. Ena tjejen gillar dock inte vin så hon köpte med sig några cider, den andre tjejen vi kan kalla henne M, fick den andre att köpa ut några cider till henne också. Kontentan blev att det fördes in mer alkohol än vad jag gett tillstånd till i vårt hus.
Dock höll sig tjejerna lugna, den som det märktes på var M och då mest pga vattenpöls lek under en rökstund utanför huset.
På söndag morgon fick jag ett ledset sms på min mobil som låg bredvid sängen. Det var Cessi som berättade att hon kände sig besviken på M eftersom M blivit sur på henne på natten och nu teg ut henne och inte svarade när Cessi tilltalade henne. Orsaken till surheten skulle vara att Cessi vägrade att lägga sig bredvid M på madrassen på golvet och att Cessi 2 ggr under kvällen pratat med sin pojkvän i telefon.

Det enda jag egentligen kräver av folk som beträder min dörrmatta är samma sak som jag kräver av alla i min familj. Vanligt hyfs dvs. man svarar på tilltal, beter sig nyktert och visar respekt. Gör man det får man det samma tillbaka, och ofta tillsammans med en portion kärlek och värme.

Nu vart det så att M inte ville svara Cessi på tilltal och därmed visade hon ingen respekt för husmedlemmen som givit henne sovplats och mat över helgen.
Dessutom hade hon fått förtära mer alkohol än jag tillåtit i förhand och utan att be om lov.
Cessi har blivit sviken tidigare och alltid är det jag som fått skrapa upp resterna efteråt och hjälpa ihop Cessi igen. Jag blev faktiskt riktigt rutten på M. Gick ner och sonika talade om för M att hon inte hade något här att göra, att hon skulle ta sitt pick och pack och dra. Kunde hon inte respektera Cessi, så hade hon inte här att göra.
Jag var faktiskt så arg att jag inte ens tillät M att sminka klart sig. Den andra tjejen var väldigt villrådig och hade genom M fått för sig att hon måste åka samtidigt som henne. Och Cessi uppfattade det som att M fick den andre med sig, vilket visade sig inte vara fallet. Hon var verkligen inte inblandad.

Inget är konstigare än så, M blev utkastad utav mig. Inte av Cessi.

Men Cessi får nu på omvägar höra både det ena och andra. En tjej som mött M i Göteborg har sonika talat om för Cessi att jag är omogen. Denna tjej försöker iof notoriskt hitta fel på Cessi och har gjort så under 1 helt år, ringer henne sent på kvällar och talar om hur deppad och oduglig hon själv är. Cessi har agerat kurator för henne länge. Jag kallar sådana personer för energitjuvar. Sådana som man faktiskt bör undvika att umgås med. För ju mer man öppnar upp och bjuder på sig ju mer skit får man igen.
H jag antar att du kommer att läsa detta. Kan hända att du tyckte mitt agerande var omoget, men ditt är desstomer. Hur moget är det att bygga något på ensidig info? Är du säker på att du fick sanningen serverad av M?
Men jag är snäll nu, och säger bara att du har mycket i livet att upptäcka, och du kommer att ändra dina värderingar många gånger innan du blir den du förhoppningsvis kommer känna dig nöjd med att vara.

En människa att respektera.

Nu tänker jag inte ägna mer tid åt detta på min blogg

lördag 9 augusti 2008

En tradera dag

Har snart plockat ihop allt som ska traderas ut den närmsta månaden.
Har flera kassar! Jag som körde 2 stora omgångar i våras, trodde inte alls att jag skulle ha så mycket. Dessutom efter snabbkoll i barnens lådor är det mest byxbrist och baströjebrist. Bähhhhhh......vad trist.
Me&i har säsongstart på måndag och jag hade ju hoppats på behovköp istället för skaha köp. Mina småbarn fyller på fel sida av året, jag har ju ingen ursäkt för att köpa något på hösten och påstå att det är en födelsedagspresent.

Nu återstår det lite jobbigare arbetet med fotografering och powerlisten för att skicka ut en massa auktioner på en gång. Det får bli imorgon eller på måndag.
Köpte en del kläder i Danmark, några av plaggen åker ut, då de inte föll dottern i smaken. Här är ett smakprov.

fredag 8 augusti 2008

Helt hysteriskt

Men det var ju ett evinneligt tjat om dagens datum då!
Åk hit och dit så får du gratis si eller gratis så.

Jag orkar inte, det får helt enkelt räcka med ett blogginlägg i all ära.

2 dagar i rad har Alle varit en trevlig prick i huset. Vi skämtar om att han antagligen lider av goda febern och undrar när han tillfrisknar och blir sitt vanliga trumpna jag igen ;)

Marri däremot har nog värsta pannkakamedsylt problem. Vi har tjafsat en del idag.
Jag undrar mest av allt hur det kommer sig att hon aldrig missar ett enda sms eller samtal på sin mobil, när hennes vänner ringer. Medans jag får ringa både 3,5 och 8 ggr innan hon svarar.
Jag menar hennes mobil bor formligen i hennes handflata dygnet runt......på natten ligger den bredvid hennes kudde för laddning. Har vänner och systrar som säger att det är åldern, men jag vet inte Cessi gjorde inte så.....där låg mobilen åtminstone på nattduksbordet på natten *s*
Tjafset slutade tyvärr för Marris del att hon är utan mobil.....pappa tog den för han tyckte inte om hennes (vad ska vi kalla det?)ordval? när det tjafsades.

Jag ska vinna kampen.....det är ju ändå jag som alltid har rätt!

torsdag 7 augusti 2008

Mamma.....när jag blir stor

Vissa dagar går munnen i ett på yngsta dottern Simone. Hon är kär i en Leo, han är 6 år och ska börja skolan nu.
Hon är säker på sin sak - när hon blir stor ska hennes man heta Leo och de ska få 7.....nä....9......nä.....8 barn!
Jag sa lite fint till henne, då blir du ju så där trött jag brukar vara ibland och det tycker du är så tråkigt ju?
- Okej, då får det bli 6 barn! De ska heta Anna, Gustav, Sebastian och Annika!

Vad de sista 2 skall heta kom hon ej på.....kanske en Anna till :)

Jag sa igen lite fint, att vi får hoppas att Leo också vill ha många barn. Hon titta på mig och sa på en mycket välkänt uttryck i vårt hem:
- Mhä!
Längre kom vi inte.

Jag har dock under kvällen funderat på vart namnen kommer ifrån och tror så här:
Anna är mamma till en kompis, Anna är alltid glad och bubblig och pratsam, Simone gillar Anna. Gustav kommer sig av att 2 av de minsta grabbarna hos dagmamman Babban, heter så, den ene kallas Gurran och är en sockerbit minst sagt och han älskar Simone. Sebastian är en killkompis till storebror, långa honungsbruna lockar gör grabben mycket tjejfarlig :) och så Annika.
Det namnet finns i min kompiskrets och hon har hela 4 barn, äldsta är lika gamalt som Simone och det var genom en ankomstgrupp på ett community vi träffades. Vi råkar bo i samma stadsände och ses ibland. Annika är poppis för hon har bebisar, vilket jag inte åstadkommer längre :)
Annika hittar ni föresten här

onsdag 6 augusti 2008

Ytlig eller djup?

På vilken nivå ska jag lägga mig idag. Har något för båda kategorier för ämnena i rubriken.
Ytligt är lättare och jag vill vara lättsam idag känner jag.

Sitter och msn:ar med Alle, sonen som jag beklagade mig över igår. Han som inte längre delar sitt liv med mig i vått och tort.
Konversationen lyder ca:

Alle - finns det frukost hemma? (finns alltid)
Jag - toast? (det brukar han gilla)
Alle - nått annat?
Jag - youghurt?
Jag - gröt?
Jag - Kräm?
Alle - Inte gröt och kräm!
Alle - Toast, har vi dricka hemma?
Jag - Äppeljuice?
Alle - jaaaa

Frukosten fixas av mig.....han är så himla stökig i köket och det är okej städat just nu :) Och ja, han är ganska bortklemad och bortskämd.
Smörgåsarna tog han med sig upp till sitt rum och nu är frågan när man ser näsan på honom nästa gång. Han meddelade på msn att han spelar och inte kommer svara mig just nu.

Lite småkul att hans tjejstjärna vågade smsa mig sent igårkväll om att hon lagt ett nytt paraply i brevlådan då det de lånat gått sönder.....jag trodde det var Alle som pajjat det och han vart väl delaktig, men flickorna i gruppen hade tydligen gjort det obrukbart. Tycker det är så kul att de tar sådan insiativ. Jag hade faktiskt överlevt utan det paraplyet :)

tisdag 5 augusti 2008

En personlighetstest

Ramlade in på en dagboksblogg och hittade en personlighetstest jag absolut inte kunde motstå såklart

Min personlighetstyp:

Logiskt sinnade, kreativa tänkare. Kan bli mycket entusiastiska över teorier och idéer. Strävar ofta att bringa klarhet i teoretiska frågor. Värderar kunskap, logik och kompetens mycket högt. Tystlåtna och reserverade. Svåra att komma inpå livet. Individualister. Ointresserade av ledarskap och makt. Deras analytiska förmåga gör det lätt för dem att upptäcka samband som andra inte ser. Fungerar bäst när de uppmuntras att använda sin fantasi och förmåga till kritiskt tänkande.

Kärriärer som skulle kunna passa mig:

Fysiker, kemister, biologer, fotografer, strateger, matematiker, universitetslärare, programmerare, animatörer, tekniska skribenter, ingenjörer, jurister, brottsplatsutredare, skribenter, artister, psykologer, systemvetare, utredare, besiktningsmän, lantmätare.

Nu undrar jag vart min konstnärliga ådra tog vägen i form av yrkesval? Den brukar alltid finnas med i testerna. Har jag blivit okonstnärlig?

Här finns testet om du vill kolla upp dig själv

Gå i taket

Jag kan ärligt inröma att jag har ganska lätt att gå i taket. Oftast infaller det vid månadens pmsperiod, och visar sig då i oftast små och väldigt löjliga grejer.
Som alltid går det inte att diskutera vem som har rätt i själva sakfrågorna, för det är alltid jag. Detta går inte att diskutera, det är bara så.

Mamma har alltid rätt!!!
Mamma = JAG!

Ur min synvinkel:
Jag kliver upp på morgonen kliver ut till toaletten. För att ta mig fram dit går jag förbi torktumlarn som står vidöppen.....jag tömmer den ut på lämplig tom säng. Denna säng blir utvald som dagens rentvättsomskallvikas säng. In på badrummet igen lägger upp den blöta tvätten som ligger i en bytta upp i toktumlaren sätter på den och tömmer tvättmaskinen för blöt tvätt och fyller på den samme med smutsig tvätt och sätter på. För att fylla på tvättmaskinen måste jag sortera tvättkorgarna för tusende gången, eftersom alla i familjen (utom jag då :) )är totalt färgblinda när det gäller ljusa färger och mörka.
Vid detta laget är jag så kissnödig att jag knappt hinner fram till toastolen, men det är bra knipträning om inte annat.
Efter detta brukar jag försöka få en vilostund extra i min säng. Hoppar sen in i duschen, väl där plockar jag bort en hel del tomma schampoflaskor, eftersom det verkar vara så himla svårt för alla andra familjemedlemmar, trots att sopkorgen står under handfatet i badrummet. Även tomma toarullar åker samma väg. Efter dusch försöker jag samla ihop alla handukar som skall tvättas, och sedan brukar torktumlaren vara klar och jag tar rena torra tvätten till rentvättsomskallvikas sängen. Nu ligger där totalt 2 maskiner. Sedan samma procedur igen med blöt tvätt/smutsig tvätt. Innan kvällen kommer det ha tvättats ca 5 maskiner.

Allså jag ska vara glad om jag äter frukost innan 12 på dagarna!

Sista veckan har jag gått i taket just ang tvätten. Det bor 4 tonåringar i huset och de ställer sig aldrig de vettiga frågorna: Hur blir mina kläder rena? Hur sätter man på en tvättmaskin? Hur viker man? Och viktigaste klarar jag av att soretera och lägga på plats?

Mitt svar: NEJ!!!, det klarar ni inte. Iallafall inte utan en evinnerligt pmsgapande skitkärring till morsa :D

Jag har mer pmsgnäll att komma med. Jag har ju rätten på min sida :)
Återkommer efter frukost.

Kramper

Sitter uppe alldeles för sent. Försökte somna med småbarnen för en gång skull, men det gick ju tusan inte. Väderomställning = kramp i tår och vader för min del. Det gör hm..........asont skulle nog Cessi använda som ord.
Alla ord börjar föresten på ordet as, jag vet inte riktigt vart hon fått det ifrån? Asont, asfint, asbra, jävla as och så asgott......om nu något asliknande kan smaka gott?
Alle min grabb på 16 lyser med sin frånvaro i familjen. Små inblickar får vi dock i hans liv. De består dock mest av beställning på bra saker att ha i hans ålder som tex: Deo, killtvål,toast till frukost, rentvättade kläder och hjälp med strykning av dessa. Sedan är det ciaociao ut med kompisarna som gäller, middagen äts på nattimmen man kommer hem på.
Han förgyller inte längre mina dagar med roliga storys om kompisarna. Det saknar jag lite. Tur jag har så många barn :)

måndag 4 augusti 2008

Nane grööön val

-Jag hatar Nane grööön val, utbrister sonen inne i vardagsrummet. Ja, han som är 8½ då, Emilio asgarvar och rättar namnet, men Masse envisas.
Kommentaren kommer sig av inslaget om melodifestivalen på Bolli, eller är det hej hej sommar?

Ute öser regnet ner och i kylskåpet väntar en stor skål chokladpudding, jag undrar om någon annan har lust att slå ihop grädde så man kan få gotta sig en stund.
Ingen given kandidat har visat sig i köket ännu.

Jag längtar vansinnigt efter vardagsrutinerna igen. Idag är första dagen för barnen hos dagmamma och fritids, om någon vecka hoppas jag att vi är i kurs igen.