Just nu

Konstigt att man ibland har förmåga att få till en hel massa under väldigt kort tid utan att egentligen veta om det.
Av någon anledning är det en massa hjälpmedelcentralmöten inlagda dessa veckor, och ett habiliteringsmöte....tandläkarbesök......syncentralen. Väldigt klumpigt att klumpa ihop allt.
På andra sidan skönt att få det överstökat.

Svågern har hittat hem från sjukan och ska ta det lugnt några dagar innan vardagen tar vid igen.
Syster min verkar nöjdare med att ha det så. Jag antar att hon kommer sova gott i natt när snarkmaskinen är hemma igen.

Min mamma är halvvägs genom första halvan av sin cancerbehandling. Det är skönt att kunna sätta upp små delmål. Nu har vi nått det första, nästa blir strax efter jul, då första halvan är helt klar.

Skolinspektionen har delgivit oss sina synpunkter på Emilios skola. Ingen direkt anmärkning, men däremot en bevakning, som gör att skolledningen måste visa upp åtgärder som vidtagits och skriftligen informera skolinspektionen om detta i slutet av januari. Det betyder ändå att de har ögonen på sig, så jag är nöjd på den punkten.

Annars fnular jag vidare på min hobbyblogg Jul i luckan

Min tillfälliga hobbyblogg

Om ni undrar vart jag möjligtvis tar vägen just nu, så hittar ni mig här.

I övrigt tycker jag att min svåger Anders kunde bli en anings bättre på att ta hand om sig själv, och inte alltid bara ta hand om andra runt sig. Han tyckte tydligen inte att det är något sjukligt att kasta upp blod. Men när han tuppade av hemma blev det såklart lite för mycket för systra min att hantera. Hon gjorde rätt i att skjutsa in honom till sjukhuset i morse.
Ett envist magsår är det visst som spökar och de ska visst också häfta ihop det nu ikväll.
Min uppmaning till dig Anders: Sluta drick kannvis med kaffe, och du blir inte snällare ju mer pepparkakor du käkar. Istället bekräftar du bara Raffes ur barnamun för några veckor sedan . Med 100 pepparkakor blir man så snäll att man spricker.
Jag undrar om jag ska låta IQ-testa honom ? Eller vad sägs om att anställa pojken som din privata dietist? Han är ju onekerligen väldans klok !

Nu en kudde till mig!

En vanlig söndag

En vanlig söndag börjar alltid med en skön sovmorgon, följt av en frukost gärna innehållande mannagrynsgröt, kanske en tur till lokala affären för inköp av några extra mjölk. Sedan softar man lite och så tvättar man tomt i tvättkorgarna. Och lagar mat tillsammans helst.

Idag hade jag turen att hitta något som jag vill ha med i mitt projekt när jag handlade mjölken. På väg hem kom jag på pricken över i:et , när jag ska föreviga det hela.
Det resulterade i en vända till. Jag kan bara konstatera att en påse med 0,5 gr saffran kostar hutlösa 35.90:-, så mina saffransbullar kommer vara dyrgripar i år. Eftersom vi är så många, går det många satser saffransdeg här, och jag vill att bullarna ska smaka just saffran. Jag räknar kallt med saffran för 300:- minst i år.

I vilket fall som helst, vi har haft en helt vanlig lugn söndag.
Och så börjar jag ana att denna blogg kommer att få ta stryk till förmån för min projekt, som jag alldeles snart kommer out:a här.
Väldigt snart!

Det känns så lustigt.
När jag sitter vid datorn ute i köket och vänder blicken mot det sovrum som ligger i anslutning, så brukar rummets dörr vara stängd. Någon gång ibland är den öppen, men enbart för att visa en mer eller mindre kaosigt stöktillstånd, made by hela familjen.
Så flyttade storan ut , och vi var ju tvungna att ta tag i hela rummet då. Hon lämnade rummet i smärre kaos iom att hennes juniorsäng stod kvar mitt på golvet som en rumsdelare.

Ja ni läste rätt. 19-åringen sov i en juniorsäng 70x170 cm i bäddmått. Hon ville ha det så, med sina 160 cm över mark tyckte hon inte att hon behövde mer :)
Jag är glad för att hon inte ville ha med sig sängen, utan införskaffade sig en vuxensäng, nu när vuxenlivet tog fart på riktigt.
Juniorsängen får from nu tjäna som en soffa i samma rum, dock inte agera som rumsdelare. De 2 yngre syskonen var överens om att rummet behövde mer friare ytor.
Rummet står inte att känna igen, och det lustiga är att dörren nu står mer öppen och vår bottenvåning fått en helt annan rymd.
Vi har helt enkelt fått det större, fast på samma kvadratmeter.
Lusten att måla kom såklart som ett brev på posten. Kanske blir det årets mellandagssyssla. Färg att fundera på är mullvad, frågan är om det är för mörkt?


Annars:

Har jag idag haft turen att "roffa" åt mig 3 vaccindoser till familjen. Emilio som är i riskgrupp har fått vänta länge på sin dos, Rafael var prio eftersom han är barn, och så jag som vårdare har förtur men tvekat. Var idag beredd att stå över till annan mer behövande. Men sköterskan frågade mig vem som skulle ta hand om Emilio om jag insjuknade, och så satt sprutan där i min arm.
Det var i övrigt tjockt med folk och nästan hälften var fullt friska personer som tyckte att de skulle gå före. De fick idag vända i dörren, och det var stundtals lite rörigt i kön pga dessa, då några endå trotsigt stannade kvar i kösystemet.
Ibland funderar jag på hur andra egentligen tänker? Av vissa kommentarer som fälldes i väntrummet/korridoren, så tror jag att det inte tänktes alls iof.

och:
Jag har inte hunnit sätta igång mitt hobbyprojekt

och till sist:

Mamma får sin cellgiftskur nummer 2 på torsdag. Och nu hoppas vi verkligen på någon form av tecken åt det ljusare hållet. Hon får sova hur mycket hon vill, bara hon blir friskare än det hon är nu.

Ur barnamun

Jag har en liten kommentar från Raffe att dokumentera för att inte glömma, fast det gör jag nog inte med denna iallafall :)

-Mamma, får jag en pepparkaka?

-mmmm, när vi kommer hem (Vi var på väg hem från affären)

-mamma, får jag 3 stycken då?

- Blir du 3 gånger så snäll då?, frågar jag

-Jaa!

- Om du får 10 stycken då?, blir du 10 gånger så snäll då? frågar jag.

-Jaa då, skrattar han

- Men vad händer om du får äta 100 pepparkakor då? frågade jag då

- Då, blir jag så snäll så jag spricker!

Nu vet jag inte om jag vill ha så snälla barn så de spricker, men ändå.

Han är hur go som helst :)

Fredag

Känns att det är fredag i huset.
De stora vill gärna slippa skolan, och känner efter extra hårt om de inte är en liten anings sjuka eller så :)
Den som vill gå , får inte. Masse fick sin vaccinspruta igår som förste man ut i familjen. Självklart ska han få lite biverkningar då. Inte mer än huvud, armvärk och lätt feber, men tillräckligt för att inte gå i skolan.
Synd om honom för de skulle baka scones idag och spela rundpingis på fritids, något han gillar skarpt.

Själv ska jag ta Emilio till hjälpmedelscentralen för utprovning av ny elrullstol. Roligare kan man ha, men skönt när det är gjort.

Konstigt

Sitter i mitt kök och konstaterar att det är alldeles tyst.
Alla har dragit iväg till antingen jobb eller skolor, bara Raffe är hemma , och han har den goda smaken att vilja sova länge om morgnarna Han är hemma en extra dag efter att någon form av förkylning valt att sätta sig i magen hans.
Det känns konstigt. Det har varit fullt ös hedenhös här, i så många veckor. Så känslan av ensamtid nästan känns overklig.

Men jag saknar inte sysslor att göra direkt. En kommunikation med skolinspektionen skall göras, och lite luskande i fakta runt ett projekt jag hoppas kunna dra igång. Det sistnämnda enbart för nöjes skull.
Sedan vore det bra om jag kom på något festtema till Emilios klass/skola, jag råkade hamna i festkommiten när jag tyckte att rektorn skulle ordna en julfest, efter allt strul eleverna fått stå ut med under hösten. Man ska tydligen inte komma med idéer på föräldramöten.

Föresten, vi hade lite fest här igårkväll. Inte bara Far skulle firas, utan Djurgården är ju kvar i Allsvenskan! Det sistnämnda gjorde det nästan omöjligt för en viss E att somna, här pratar vi total lycka :)
Han var dock inte lika lycklig när vi väckte honom kl 6.30 nu i morse.

Nu blir det lokala Ica, och sedan hårt skrivarbete, ses!

Livet- här kommer jag tillbaka

Precis så kände jag, när jag idag ensam tog vagnen med mig bort till vårt lokala Ica.
En riktigt skön och väldigt välkommen känsla, efter dessa enormt sjuka, pressande och tärande veckor som passerat.

Jag tänker inte rota mer i det som varit, utan tar tag i det som väntar längre fram och framför allt, det som är nuet.

En milstolpe i vårt föräldraliv kommer att tas om 1 vecka. Äldsta har bestämt sig för att flytta. Beslutet togs när det helt plötsligt dök upp ett erbjudande, inte egen lägenhet men väl 35 kvm att förfoga över mitt i smeten.
Hon som sagt hela sin tonårsperiod att hon minsann skulle bli en östermalmspingla, kan nu knäppa oss på näsan med en Karlaplansadress. Och uttala främst till mig - Vad var det jag sa?!
Jag är glad för hennes skull, äntligen ska hon få visa det hon själv vetat länge. Att hon är redo att stå helt på egna ben.

Ja, huset kommer ändå vara fullt med ungar även när hon packat ihop sitt, någon större skillnad kommer det varken vara på matkontot eller antal jackor som hänger i hallen. Den riktigt stora förändringen kommer att ligga i att det inte kommer spelas alternativ musik från hennes rum. Jag tror det kommer bytas ut med en massa RnB, Beyonce och Ken Ring istället. Makten i rummet tas över av Marri :)
Det hela gör att vi vuxna snart kan se lite ljus i tunnel vad gäller ett barnfritt sovrum. Simone flyttar ner till Marri och kvar blir Raffe. Snart är sovrummet möblerbart, jag kan se det framför mig.

Livet rullar på.......