måndag 21 april 2008

Den minste först

Normalt när jag presenterar mina ungar/barn/småttingar/skitungar/snorungar........välj ordet själv :), så brukar jag alltid gå i fallande skala från den äldste till den yngste.
Just idag tänkte jag frångå det, eftersom jag sitter och tänker på den lille urgoa 2 veckors bebisen jag fick äran att hålla i, i förmiddags. Jag bytte tom blöja.....tänk att man kan bli så urglad för en sådan sak....vill minnas en tid då jag faktiskt var lite less på den sysslan, även på riktigt små pluttar.

För exakt 4 år sedan låg jag i min säng och talade om gråtandes för min man att jag nog fan inte orkade vara gravid en enda dag till. Jag var i v. 35+ och fått igångsättning på följande måndag beviljad. Detta var onsdagen innan.
Somnade som en stock trots helvetiskt svullna onda fötter.
Vaknade torsdag morgon lugnt och stilla konfunderad över den diffusa pirret i bebismagen. Ringde förlossningen strax efter kl 8 och jag kunde komma in och kolla av mig när jag ätit frukost och duschat. Visste att magen var felvänd och hoppade över frukostdelen.
Hann vila en stund,sedan duscha. 2 lätta värkar senare är en söt liten bebisfot på väg ut mellan mina ben. Ambulans på plats kl 9:05 kl 9:25 är jag på BB kl 9:40 läggs sövmasken på kl 9:42 såg min sista lilla bebis dagens första ljus. Min minsta Raffe.....ja inte så liten för att vara ute före sin tid iof, 3180gr i v. 35+ är inte så illa pinkat :)
Imorgon eller om exakt i skrivande stund 47 minuter fyller den där lille rumpnissen 4 år. Jag fattar inget. Det där lilla goa M:et som låg i min famn idag....och så om 4 år kommer hon springa runt som en vild Raffe gör idag. Vet att det låter klyschigt, men vart tar tid vägen egentligen?

Raffe är den ende av mina som inte fick känna mig direkt efter födelsen. För mig en riktig plåga och stor förlust. Helt groggy mötte jag honom för första gången efter 3 timmar. Och det enda jag sa var att han verkligen var ful och såg ut som en äkta rumpnisse. Alltså idag är rumpnissar det sötaste som finns, men just då var de inte det. Sonen hade onekerligen en överdimensionerad näsa, han få skylla sig själv som valt mina gener ;)
Numer är näsan nästan liten i förhållande till resten, en söt liten knapp att tuta på. Han och jag, och våra näsor nojsar en hel massa, det är vår grej helt enkelt,från start liksom.
Han är sprallig och frågar just nu en väldans massa. Han rullar på r:en som jag inte vet vad och schå prrratarrr han schå här. Lika tydliga som hans r är så är s:en obefintliga, det är mycket roligare att sch:a tydligen.
Det vischkas i mitt öra en del också om allt möjligt hemligt,just nu handlar det mest om godisch.
Den här grabben fyller upp hela mitt hjärta, och nu väntar jag in alla ur barnamun kommentarerna....de är på G och jag lovar att berätta om dem här.

Vet att min blogg är väldigt bildlös, men här kommer iallafall en bild med dagens blogghuvudperson. Tagen av största syster yster, som håller kameran som ett proffs. Henne hittar man på www.bdknapp.dinstudio.se


1 kommentar:

Annika sa...

Jag kommer alltid att minnas när du ringde mig och berättade att Raffe fötts. Hur förvånad och chockad jag blev. Och vad jag höllpåmed när du ringde, det kommer jag också att minnas. Att jag stod och stekte kål...;)