Åskknallar

Det är egentligen rätt lustigt hur man kan låta en väderlek påverka en.
När jag var liten var jag helt enkelt jätterädd för åskan, sprang alltid in till min ena systers rum och gömde mig under hennes filt. Jag kommer ihåg att jag hade mage att tala om för henne att hennes ben var stickiga, trots att jag inkräcktade på hennes territorie :)

Idag har det iallafall åskat ordentligt över Enskede. Jag är inte längre rädd, jag har istället uppgiften att trösta 3 åskrädda barn, de 3 minsta. Nu var jag inte hemma när den började utan i affären. Precis när vi kört upp bilen utanför vår dörr, small det precis ovanför oss. Att blixten slog ner det förstod vi, för marken skakade. Maken min ville ut ur bilen snabbt, men jag menade såklart på att vi satt säkrare där någon minut. Nästa smäll kom snabbt efter innan den drev lite längre bort.
Innanför dörrarna hade jag 2 gråtandes barn och övrig familj lätt chockade. Hela huset hade ju skakat påstod de. Det luktade bränt utanför men pga regnet kunde vi inte se vart det slagit ner, men jag antar att något av träden uppe på vår skogsknalle fick sig en smäll.

Minsta sonen vart direkt matt efter denna skrämmande åskupplevelse och han somnade ovanligt snabbt för att vara honom nu på kvällen. Det verkar helt enkelt som om han fått ta över min rädsla tyvärr, trots att jag jobbat hårt med att det inte skulle bli så.

Imorgon ska det iallafall börja bli mer sol igen och den räds inte min grabb. Då vill han bara ut!