måndag 25 augusti 2008

Låt mig spy galla!

Vilken j*vla pissig start i skolan för Emilio idag.
Ena stunden sitter jag och gråter, för jag orkar inte mer. I nästa blir jag direkt elak och spyr tankegalla över skolan och dess rektorer.

En lång historia, jag tar den från start.
Emilio börjar i Skanskvarnskolan i 6-års rhklass. Han hänger inte riktigt med och får då ta ett omår i den årskullen. Lågstadiet fungerar ganska så bra, men vi märker ju att E inte hänger med inlärningsmässigt. Vi tjatar om särskoleinskrivning, för vi ser ju att E kanske har en mindre utvecklingsstörning. Utredning görs, men psykologen är ovan att göra tester på barn med så stora funktionella hinder, så hon vågar inte sätta diagnos. I mellanstadiet blir det värre och redan efter 1½ år fick jag tillslut skolans psykolog göra testerna som krävdes. Mycket riktigt, precis som vi här hemma tjatat om, Emilio fick sin diagnos. I 5:te klass skrevs Emilio in i särskolan. I 6:an bytte hans klass konstellation, då E:s gamla klasskompisar började högstadiet på Österholm. Emilio hamnade i en blandklass med både rh-elever och särskoleelever.

Sedan dess har E inte gjort några framsteg i inlärningsprocessen. Vi har kämpat och försökt. E har fått personlig assistans i skolan, för att få någon vettig hjälp alls.

Hela tiden har fokus lagts på en annan elev vars ena förälder är väldigt pådrivande och stundtals jobbig. Ställer ganska så orimlga krav stundtals, krav som gynnar hennes barn, men som plockar bort delar från andra barn med andra behov. Jag tror hon gör det omedvetet. Hon kämpar för att det ska bli så bra för hennes barn att hon glömmer skolans sparbetingelser och inte tänker på att hennes ideer faktiskt gör så det dras in på andra medstuderande.

Nu i höst ska alltså alla i E:s klass börja på Österholm. Vi sökte till skolan pga att de hade 2 renodlade särklasser (Toppen tänkte jag, äntligen är det E:s tur att hamna rätt), skolan har också 1 större rhklass.

Redan på öppet hus förstod jag att det skulle kunna bli trubbel. Den andre föräldern kunde inte godta att hennes barn skulle nu hamna utanför sina rh-kompisar i en renodlad särklass och inte ens ha rast samtidigt. Jag tyckte lösningen för Emilio var formidabel.

Så ringde telefonen i maj och rektorn på österholm frågade mig om vi kunde tänka att ha E i en blandklass!! BIG NO NO, No way, finns inte, aldrig mer.....jag kunde inte varit tydligare helt enkelt. Orsak är inte bara ovan nämnda förälder, utan jag tror verkligen inte att man kan tillgodose alla elever i en blandklass. Spridningen i kunskap blir för stor. En rh-elev kan ju tillgodogöra sig så himla mycket mer än många sär-elever kan, det formar dem till individer med olika mognadsstadier, långt mer spritt än i en helt vanlig klass i grundskolan. Den som hamnar efter (oftast särskoleeleven)kommer i kläm och utvecklas därmed inte så bra som den kunnat.

Idag hade E induviduellt upprop och allt började så himla bra, som sista punkt 5 minuter innan avslut så var frågan vem han skulle gå i klass med och då kom det fram att han går i blandklassen.

Jag lovar er, aldrig har mitt ansikte fallit på så kort tid, aldrig har jag ångats upp av sådan plötslig vrede så fort. Min mening bara föll:
Ni kan inte mena allvar!!!
Näven i bordet, tårar och snabb retret ut i korridor, E blev som förbytt, han fattade snabbare än jag trott var möjligt, att ett nytt skolhelvete var på g.

Vi åkte därifrån med en lärare som verkligen lovade på att trycka för renodlad särklass. Väl hemma har jag själv försökt nå både studierektor och rektor utan resultat.
Direkt frustrerande, och får mig själv inte ner i varv.

I skrivandes stund fick jag äntligen tag på rektorn, och kunde såklart inte låta bli att harpla ut min besvikelse och frustation. Tydligen så bra att hon på stående fot lovade att E ska få byta till den andra klassen....den jag kallar renodlad sär.
Jag tänker ta henne på orden, E fick veta på engång, de ska inte kunna backa.

När allt har lagt sig ska jag förmedla ett rakt och koncist brev till rektorn och även högre upp, hur de gör det möjligt att de kan låta 1 förälder få sådan makt att styra om hur skolan sett ut ett bra tag och fungerat jättebra.
Jag måste få ifrågasätta deras omdöme helt enkelt.

Aaaarghhh.............

5 kommentarer:

Annika sa...

Lena, det är ju helt sjukt! Minns att du berättat om dennba förälder och de konsekvenser fått för Emilio. Vilken jäkla tur att du inte tar skit utan står upp för Emilios behov och rättigheter! Stor, varm kram från mig! Lunch senare i veckan när det kanske lugnat sig?

Lena sa...

Annika, jag känner mig mör, trots att det nu löst sig på bästa sätt. Berättar mer när vi ses.
Vad sägs om torsdag?

-Nena- sa...

Vet inte vad jag ska skriva. Jösses, jag satt nog bara och gapade då jag läste.
Vilken tur att E har dig till mamma och jag hoppas verkligen att han får det bra i skolan.
Kram till er!

Anonym sa...

GAH! Ibland vill man inte tro på det man får höra.
Det är inte första gången jag undrar hur de barn som inte har kloka föräldrar som orkar och kan stå upp för barnens rättigheter ska klara sig och få bästa möjliga utbildning/omsorg/vård.
E har en enorm tur att ha dig till mamma. Förstår helt och fullt att det var en pärs.

Många kramar // Lotta

Anonym sa...

Tråkigt när en annan förälder tillåts styra och ställa så att det inte alls blir bra för eleverna.