lördag 20 september 2008

Fler myndiga i huset än 2

Sedan i maj är vi ju 3 myndiga personer i hushållet. Vi kan väl säga att det inte märkts av mer än att dottern valde att åka på en extra lite större festival i somras, och att hon varit på krogen ett antal ggr.

Vi har en liten policy i detta hus.
Om man bor i vårt hus som ung myndig, gäller ändå äldsteregler i huset. Dvs man passar angivna tider i hänsyn med andra sovande familj. Och man tar inte hem översovande kompisar således det inte är bestämt i förväg.
Verkar inte vara några kontiga regler vi har för oss, jag har hört dem förr av andra föräldrar.
Däremot har jag förstått att jag kanske ringer mina barn lite för ofta när de är ute. Ett privilegie inte mina föräldrar hade, eftersom mobiltelefon liten modell, inte var uppfunnen.
Jag gör det ingalunda för kontroll, utan mer för att visa/tala om att vart tryggheten finns, om livet där ute känns hårt och kallt. Ofta rings det om det kommit något kort sms i stil med -"är du vaken, mamma?".
För mig är det en signal att man vill något, eller bara kallar på det trygga som finns.

Det här kan ibland påkalla lite kommentarer från mina barns kompisar, har jag förstått. Cessi är både glad över detta och ibland lite sur, för det gör att hon inte riktigt faller inom normaliteten av ungdomar på stan, som irrar omkring flera timmar innan de äntligen får stoppa nyckeln i dörrlåset hemma.
Bara för att mötas av vaddå? Tystnad och mörker? Skällande/gråtandes förälder?
Eller kanske gör någon som jag? Serverar varm choklad på sängkanten, och frågar hur natten varit.

Vad är rätt? Vad är fel?
Jag vet inte riktigt, jag gör bara det jag saknade när jag var i den åldern, och så hoppas jag att mina barn värdesätter det, om inte nu....så sen, senare.

4 kommentarer:

Anonym sa...

*ler* jag tror på att du helt klart gör rätt, det låter precis som den mamma jag skulle velat ha haft om jag bodde hemma som ung myndig :).

-Nena- sa...

Jag tycker du gör rätt och jag är nog lite av samma mamma-typ fast jag har då ingen myndig att ringa.
Jag önskar att jag hade det så då jag var ung...

Anonym sa...

Mina föräldrar är också sådär, särskilt min mamma & det uppskattar jag jättemycket & de flesta av mina vänner är väldigt avundsjuka (:

Anonym sa...

Det ar precis sa jag fattar mina beslut ocksa, med magkanslan... Man gor for sina barn vad man skulle vilja ha haft sjalv i den aldern. Jag minns den som igar, trots att var 20+ ar sen. Vilken bra och harlig blogg forresten! :)