Nä.....fy, säger jag bara.
Lägger mig till med mitt värsta gnällhumör och det utan pmsbesvär dessutom.
Veckans introducerade assistent ringde idag och talade om att hon kände att hon inte vill jobba i någon brukares hem. Jag har pratat massor med henne i veckan om hur det känns, och inga vibbar åt det hållet. Utan allt har verkligen känts topp.
Det är verkligen en djupdykning. Emilio tog verkligen in henne med hull och hår.
Nu står vi här igen. 1 vecka kvar innan vår pärla Frida slutar.
Tror jag ska göra något riktigt ovanligt:
#¤#¤#¤jävlarspittsorkaridotapaknäppjökarssvin#¤#&#¤&
ja, inte tjejen som inte vill, utan situationen i sig.
Nederlag i stora mått!
Tröst är iallafall att sonen kom hem från St:Erikscupens sista match med en seger på 6-1, sonen jätteglad trots ett rejält uppslaget knä innehållandes en massa grus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nej, fy sjutton vad trist! Varför kom hon inte på det tidigare? Man måste väl för sjutton TÄNKA EFTER FÖRE!!! Eller hur?! Stackars Emilio, och stackars er. Jag svär lite åt er, jag med.
Alltid är det något..
Kram!
Jag börjar misstro min egna personbedömning. Jag måste tusan varit blind...
Skicka en kommentar