Livet- här kommer jag tillbaka

Precis så kände jag, när jag idag ensam tog vagnen med mig bort till vårt lokala Ica.
En riktigt skön och väldigt välkommen känsla, efter dessa enormt sjuka, pressande och tärande veckor som passerat.

Jag tänker inte rota mer i det som varit, utan tar tag i det som väntar längre fram och framför allt, det som är nuet.

En milstolpe i vårt föräldraliv kommer att tas om 1 vecka. Äldsta har bestämt sig för att flytta. Beslutet togs när det helt plötsligt dök upp ett erbjudande, inte egen lägenhet men väl 35 kvm att förfoga över mitt i smeten.
Hon som sagt hela sin tonårsperiod att hon minsann skulle bli en östermalmspingla, kan nu knäppa oss på näsan med en Karlaplansadress. Och uttala främst till mig - Vad var det jag sa?!
Jag är glad för hennes skull, äntligen ska hon få visa det hon själv vetat länge. Att hon är redo att stå helt på egna ben.

Ja, huset kommer ändå vara fullt med ungar även när hon packat ihop sitt, någon större skillnad kommer det varken vara på matkontot eller antal jackor som hänger i hallen. Den riktigt stora förändringen kommer att ligga i att det inte kommer spelas alternativ musik från hennes rum. Jag tror det kommer bytas ut med en massa RnB, Beyonce och Ken Ring istället. Makten i rummet tas över av Marri :)
Det hela gör att vi vuxna snart kan se lite ljus i tunnel vad gäller ett barnfritt sovrum. Simone flyttar ner till Marri och kvar blir Raffe. Snart är sovrummet möblerbart, jag kan se det framför mig.

Livet rullar på.......