Bäst på småbarn

Har använt kvällen till att fundera lite, förutom att duscha barn, vika tvätt,lägga rent på våra sängar, gå ut med hunden och fixat lönerapporterna för assistenterna som jobbar för ena sonen.

Funderingarna kommer sig av att jag idag haft de 2 minsta hemma pga vidrig hosta. Emilio kom hem med assistent från skolan som gick av sitt pass utan ersättare för em. passet (hon är på semester). Ensam hemma med dessa 3 och en son på fritids som skulle hämtas kl 16. Masse förstod grejjen och gick hem själv. De små körde sin storebror Emilio i rullen framför huset och alla 4 lekte så himla bra. Kom in och åt när jag ropade, Masse satte på sig träningskläderna själv, tom fotbollsstrumporna som är så svåra.
Sedan gick vi allihop på Masses träning. Kom hem, och sedan har det varit lugnt. Samtliga i nämnd skara somnade vid 21-snåret.

Just detta minns jag från när min första barnaskara var små.....allt gick så smidigt.
Hur kommer det sig att det känna mer osmidigt när alla 7 är hemma? Då vi är fler äldre som kan hjälpas åt?
Kanske är det så att det är fler som vill vara med och styra och bestämma då,och det slutar ofta med kaos?

Det hela gör iallafall att jag just nu känner mig som bäst mamma när det har med småbarn att göra.....och jag ska fråga största dottern hur hon upplever mig som tonårsmorsa.........fan, jag hade ju vision om att vara bra på det också, men det känns inte så i jämförelse efter denna kanondag.