En penna i halsen
Det lyckades min 4:åring med idag
Jag är fortfarande chocktillstånd minst sagt.
Jag pratade med ena tonåringen på övervåningen när jag hör en köksstol välta. Aktiviteten på familjen som vistades på undervåningen ökade markant och direkt reaktion från mig sprang jag ner för trapporna snabbt som tusan.
Sonens tröja och händer fulla av blod och stunden innan man kopplat vart det kommer ifrån var så himla läskig. Samtliga syskon inkl sonen grät hejdlöst.
Han hade ramlat från stolen med en kulpenna i handen. Kollade upp, ordnade tryck, ringde 112, då slutade det blöda våldsamt. Ambulans och läkarbil var på plats inom 4minuter och det lugnade sig. Sonen kontaktbar och med stark vilja att inte vilja åka ambulans, det bästa tecknet av alla såklart. Då blev jag lugn!
Självklart skulle han in,och han fick åka ambulans i mitt knä. Väl på AL hade det slutat blöda helt. Men hålet efter pennan visade att om spetsen gått åt andra hållet hade det handlat om milimetrar till halspulsordern
Ibland vill jag verkligen tro på en gud, eller åtminstone skyddsänglar.
Sonen är nu hemma och omplåstrad och i stort behov av att prata om det hela.
Jag vet inte hur många ggr jag fått tjata på alla mina 7 ungar när det varit små att sitta ordentligt på stolen, det var alltså den yngste som befäste mina farhågor och jag kan ännu en gång säga:
Mamma har alltid rätt!
Sonen har somnat bredvid mig nu och jag ska vaka honom lätt inatt, så det inte börjar blöda igen. Tur att man ändå har nattpasset med storebror.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
*ryser*
Läste på aff vad som hänt och jag är så glad att det slutade bra med tanken på vad som faktiskt kunde ha hänt.
Stackars sonen. Stackars syskon som satt med honom och såg det hela. Bra med en mamma som reagerar snabbt.
Kram på er alla.
uch fy så otäckt! Vilken tur att allt gick bra
många kramar // Lotta
Fruktansvärt! Tur att han hade änglavakt - finns ingert annat ord för det. Vilken skräckupplevelse det måste ha varit för er!!!
Många kramar till lille Raffe och till dig!
Tack tjejer!
Vi har bara haft en himla tur. Tror aldrig att jag varit så rädd i hela mitt liv.
Idag har vi kramats massor och mår mycket bättre :)
Skicka en kommentar