Sonen spelade St:Erikscupen idag, första matchen för höstsäsongen.
Alltså, det är jätteskoj att de vinner, men de lyckades nästan för bra idag.
10-3 på bortaplan.
Tyckte faktiskt synd om andra lagets grabbar, de kämpade på så himla bra och gav verkligen inte upp.
Och eftersom jag tycker så, så måste det vara något fel på mig. Jag ser hellre ett oavgjort resultat, när smågrabbar spelar.......det ska vara rättvist, helt enkelt.
Lika för alla, det låter nästan lite kommunistiskt, eller så är jag bara en osedvanligt flitig curlingmorsa, inte bara åt mina egna utan mot allas barn.
Ett av mina motton:
Barn ska vara glada
På tal om det, så vill jag ha tips på hur man får Cessi glad. Hon sitter på sin plats framför datorn, men hon är liksom inte i topp, hon har inte tjatat på mig en enda gång sedan hon kom hem i em. För visst är hon ett barn fortfarande trots sina 18 år? Ja, iallafall mitt :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Antar mig ana anledningen till hennes mående, hade det varit min 18 åring, så bak av kladdkaka. Det brukar lösa hennes mående så pass att man kan få henne att le lite iaf. Kram till Er
Annelie
Skicka en kommentar