48 timmar blev 72, allt för att garantera att dagmamman blev bättre i magen också.

Vi har ett till synes litet problem i andras ögon, men som i vår familj är, eller kan bli mycket stort. Problemet heter smittorisk och innefattar egentligen bara en av familjemedlemmarna. Magsjuka och influensa är helt klart de smittor som toppar vår skräcklista.
Inte för att vi har fobi över sjukdomarna , visst klarar vi friska, en eller ett par slängar, utan för Emilios skull.
En magsjuka för honom innefattar oftast sjukvård i mer än en vecka, en influensa ett par veckor. Med det, en inre oro att han inte skall klara av att bli frisk, utan faktiskt kasta in handduken. Han har halva lungkapaciteten av en frisk 15-åring, spastiskt superstark , men mycket bål och muskelsvag. Spyor hamnar i lungorna och lunginflammationen är ett faktum. Hosta kan han , men med halv kapacitet hamnar sakerna ändå inte där de ska.
Han går dessutom i skola/klass med lika svaga och några ännu svagare elever, där alla föräldrar är medvetna om hur ödesdigert det kan sluta. Jag vill inte att Emilio ska smitta någon där.

Vår omgivning förstår inte detta?

Raffe blev magsjuk, vi isolerar honom så mycket det går på 122 kvm. Vi spritar händerna och tvättmaskinen går på högvarv, toaletten totalsaneras. Detta händer natten mellan fredag och lördag. På måndag morgon släpper vi iväg storasyster då hon inte insjuknat till dagmamman, på em vid hämtning får jag veta att dagmamman mått illa och varit dålig i magen hela dagen, och mått så även på söndagen.
För mig blir en sådan situation förvirrande. Nu blev det en ny smittorisk vad gäller storasyster. Om hon inte blev smittad av lillebror finns nu plötsligt risken att dagmamman smittat, och vi intar några nya ovissa inkubationsdagar.

Jag menar: Vet man om att man bär smittan behöver man inte jobba eller lämna på dagis/dagmamma, för mig blir det medveten smittospridning, som just i vår familj kan få väldigt jobbiga konsekvenser. Och om man känner att man måste jobba, kan man väl iallafall meddela detta, så jag har möjlighet att själv fatta beslutet om det är lämpligt att lämna barnet eller ej hos "smittohärden".

Detta handlar om snålhet, att inte tycka sig ha råd att vara sjuk. Vad jag tycker man ska fråga sig är: På vems bekostnad?
I värsta fall kan svaret bli: På ett barns bekostnad!

Idag mår alla i barngruppen bra, så även vår dagmamma. Så idag går de dit. Ännu så länge har ingen mer insjuknat i vårt hem. Jag hoppas på tur, att det ska fortsätta vara så. Jag hoppar nog inte högt förrens efter kommande helg.

Jag känner mig lätt bitsk idag!