lollopard

Fick ett tips för kanske 1½ vecka sedan om att Lollopard hade utförsäljning på sin vårkollektion. Eftersom priserna var helt rätt för att testa märket som fått en del lovord, så slog jag till.
Man kan ju tusan inte vara annat än nöjd. Plaggen var helt rätt för Simone och hon vägrar ta av sig. Så himla skön kvalitet och fin modell.
Nu har de släppt höst/vinterkollektionen, jag gillar deras traktorer. Det lär bli mer därifrån.

Bjuder på ett par posebilder av min Måne:



En klänning i deras tapetmönster kom också, dock var den alldeles för stor åt min dotter,men kanske till nästa år. Min klänning/tunika i samma mönster var lite i tajtaste laget.....men kanske till nästa år, om inspirationen för 5 kg viktminskning kan tänka sig landa hos mig. Ja, hänger den här och frestas så kommer den kanske fortare?

Hoppas kan man väl! :)

Kaos och pannkaka

Kan inte annat än att säga att det är lite smått kaosigt här, dessutom pannkaka med att hitta lämplig assistent tillräckligt fort.
Så lägger vi till lite fotbollssträning och matchdagar, en tur och retur dagsresa till Åland med mina syskon, besök av mamma under ett dygn och ett viktigt möte.

Dammråttorna får vänta i detta huset, åtminstone 1 vecka till får de leva sitt egna liv. Miguel ser iallafall till att inte badrum och toalett gror igen, köket hjälps vi åt med. De är ju ändå det mest grundläggande rummen att hålla reda på.

Nästa vecka har jag bara ett hab-möte på Emilios skola, men jag antar att det blir några anställnings intervju att ta också.

Sedan vaknade vi i morse med en termometer som visade -2 grader, för första ggn i höst. Det blev en anings stressat eftersom Alle inte har någon jacka enl. honom. Han menar att vårjackan har blivit för liten, jag menar att den skulle funkat nu med. men jag orkar bara inte tjafsa om armlängder hit och dit.
Eftersom vi har en mycket sparsamt använd adidasjacka till Masse som blixtlåset pajjat på och skulle reklameras, så hamnade jag på Stadium i Globen. Hittade en för dyr jacka till Alle (han är så oaktsam med sina plagg), men vad gällde adidaströjan gick jag nu bet. Den gröna adidasen som Stadium reklamat nästan sönder i våras, tyckte de nu att de inte riktigt visste om vi köpt den där eller inte. Mig veterligen såldes just den färgställningen inte någon annanstans.
Vi handlar massor på Stadium och det vart lite mycket att kolla igenom på stadiumkortet.

Nu när jag kom hem rotade jag lite i en kvittohög med garantisedlar...Yes!jag hittade kvittot.
Nu kommer det kännas lite gött att trycka upp kvittot i nosen på expediten. De har ju redan sagt att det var ett reklamationsärende, så Masse lär få sig en ny favvotröja. Han är en riktig sportklädesnörd.
Själv gillar jag inte att bli misstrodd i butik, jag är ärlig i natur och blir lätt stött. Nu med kvittot i hand blir jag snorkig.......man kanske ska jobba på sin personlighet, och jobba med ödmjukheten i alla väder?

Jag måste få kommentera Berny Pålsson dokumentären

Egentligen har jag inte så jättemycket att säga, mer än:

Det är inget annat än sanningen!

Vi är urusla på att behandla våra medmänniskors trasiga och sjuka själar.

Det är så det gör ont i hjärtat!

Vaddå platt fall !!

Nä.....fy, säger jag bara.
Lägger mig till med mitt värsta gnällhumör och det utan pmsbesvär dessutom.

Veckans introducerade assistent ringde idag och talade om att hon kände att hon inte vill jobba i någon brukares hem. Jag har pratat massor med henne i veckan om hur det känns, och inga vibbar åt det hållet. Utan allt har verkligen känts topp.
Det är verkligen en djupdykning. Emilio tog verkligen in henne med hull och hår.
Nu står vi här igen. 1 vecka kvar innan vår pärla Frida slutar.

Tror jag ska göra något riktigt ovanligt:

#¤#¤#¤jävlarspittsorkaridotapaknäppjökarssvin#¤#&#¤&

ja, inte tjejen som inte vill, utan situationen i sig.
Nederlag i stora mått!

Tröst är iallafall att sonen kom hem från St:Erikscupens sista match med en seger på 6-1, sonen jätteglad trots ett rejält uppslaget knä innehållandes en massa grus.

Gäsp

En lördagsmorgon som egentligen skulle tillbringats i sängen. Men min rygg värker, eftersom jag valde att gå med klackskor igår, så jag sitter på köksstol istället.

Kvällen då:
Jo då, vet inte riktigt vad jag ska säga. Manzini höll inte måttet denna gången, en ny serveringspersonal drog ner betyget service, en perfekt grillad kalvrygg var tyvärr för ljummen när den kom ut, och vinet som rekommenderades av den nye servitören föll ju inte alls inom våra preferenser för godkänt. "Vår" vanlige servitör skulle vetat det.
Däremot åt jag nog tidernas godaste chokladdessert, så jag dissar dem inte helt.

Innan vi gick till Manzini, hamnade vi nyöppnade Restaurang Stockholm. Den ligger kanske inte i bästa läge, precis vid centralplan (centralstationen. Men de har satsat mycket bra på inredning och klientellet på stället är bättre än de ölhak som ligger omkring i området. Halva delen är restaurang och den andre halvan är bar. Goda champagnesorter, bra viner i vinlistan, en frestande meny, som dessutom byts ut vartannan månad. Vi hamnade där efter Manzini också, innan vi tog taxin hem.

Det kändes ovant att lägga sig utan uppdraget att söva barn, men jag hade ju inte direkt några större problem att falla i djup sömn iallafall.

Planerad tvåsamhet

Har fnulat lite på dagens inlägg, det passar nämligen in som kategori i båda mina bloggar, men jag vill inte verka upprepande heller.
Har nog försatt mig i lite knepig sits med att skriva på 2 ställen samtidigt, men från en mer praktisk synvinkel påden ena och en mer känslosam i den andre.

Så nu ska jag bara vara mig en stund, och berätta att jag och min man under några veckor försökt planera in lite barnvakt. Vi fyllde 21 år tillsammans i augusti, och det tåls ju att fira lite.
Det vi uppskattar mest av allt är en god måltid med ett extremt gott vin i stillsam miljö. Frågan är då vart man kan få det i Stockholm.
Mannen som är kock är så klart extremt kritisk till krogsituationen i staden, det är svårt att hitta guldkornen, som verkligen håller hela vägen. Det handlar inte bara om god mat kärleksfullt tillagad, eller en fin vinkällare. Nej service och värmen från de som arbetar är lika viktig, de ska gilla det de arbetar med.
Hårda krav med andra ord.
Det finns faktiskt just bara 1 ställe som uppfyller våra kriterier just nu, och det är "Mancini". De har bytt meny, så jag kan inte rekommendera något särskilt, men jag vet nog vad jag själv skall äta. Har man tur får man sig en guidad tur i deras formidabla vinkällare, enda nackdelen där är väl att man blir mer eller mindre ruinerad.

Barnvakten är nu ordnad, vår "gamla" assistent till Emilio ställer upp, nu innan hon tar sitt pick och pack till Borås. Hon och Marri kommer så väl överens, så de hjälps åt. Dessutom sover hon över och tar de små på morgonen också......vi pratar lyx på hög nivå här.

Så nu längtar jag efter vår stund i tvåsamhet, så väldigt mycket bättre och roligare än egentid. Inte så att man glömmer sina barn för en stund,men ändå tillåta sig att drömma tillbaka lite om hur det var innan huset belamrades med skor och jackor, svettig sportutrustning och leksaker överallt.
Man kan bli som nyförälskad för mindre.

En miniemo är född

Efter några tunga år med äldsta dottern, kan vi numer skoja om benämningen emopersonligheter. En benämning som av oss går in under beskrivningen allt är dystert, livet suger och rakbladssår på armarna.
Det är ganska skönt att kunna avdramatisera det som varit så tungt för alla parter i familjen under så många år. Vi gör det på ett värmande skojigt sätt, så missförstå inte.

Nu på morgonen så vaknade de 2 små ganska samtidigt. Simone tjafsade lite med Masse och jag fick säga till lite på skarpen åt båda. Raffe hade krypit ner under min filt och låg tyst och mojnade sig. Igår kväll hade han somnat själv, visserligen i min säng. Men han hade gått upp själv ensam och lagt sig för att sova efter att han sagt godnatt till oss här nere. Ett jätteframsteg för den killen kan jag säga, och jag sa till honom att jag tyckte att han varit duktig nu på morgonen, som gjort så.

Nu föll inte det lilla damen i smaken, utan hon började bubbla högt för sig själv:
- mamma, gillar inte mig
- jag, är aldrig snäll
Jag svarade innefrån rummet bredvid där jag strök hennes jeans att:
- Jo, Simo jag älskar dig
Hon svarar:
- Nääää,jag är inte duktig på nått
- jag tänker dö idag......då blir du ledsen
- jag ska gå ner i köket och hämta kniiiiiven!

Okej, tydligen har jag en miniemo på g.

Det är iallafall skönt att veta, att hon vet om att jag blir ledsen om något händer henne. Man får liksom se på de ljusa i historien.

Sedan klädde vi på oss kramades en stund och gick ner i köket....inte för att ta fram kniven dock, utan för att äta frukost.

Gillar du fisk?

Har du svarat ja på rubriken, så kan jag berätta att jag lagt in ett gott recept på "vår" fisk inne på storfamiljsbloggen.
Tänkte att det var lite overkill att lägga den här inne också :)

Fler myndiga i huset än 2

Sedan i maj är vi ju 3 myndiga personer i hushållet. Vi kan väl säga att det inte märkts av mer än att dottern valde att åka på en extra lite större festival i somras, och att hon varit på krogen ett antal ggr.

Vi har en liten policy i detta hus.
Om man bor i vårt hus som ung myndig, gäller ändå äldsteregler i huset. Dvs man passar angivna tider i hänsyn med andra sovande familj. Och man tar inte hem översovande kompisar således det inte är bestämt i förväg.
Verkar inte vara några kontiga regler vi har för oss, jag har hört dem förr av andra föräldrar.
Däremot har jag förstått att jag kanske ringer mina barn lite för ofta när de är ute. Ett privilegie inte mina föräldrar hade, eftersom mobiltelefon liten modell, inte var uppfunnen.
Jag gör det ingalunda för kontroll, utan mer för att visa/tala om att vart tryggheten finns, om livet där ute känns hårt och kallt. Ofta rings det om det kommit något kort sms i stil med -"är du vaken, mamma?".
För mig är det en signal att man vill något, eller bara kallar på det trygga som finns.

Det här kan ibland påkalla lite kommentarer från mina barns kompisar, har jag förstått. Cessi är både glad över detta och ibland lite sur, för det gör att hon inte riktigt faller inom normaliteten av ungdomar på stan, som irrar omkring flera timmar innan de äntligen får stoppa nyckeln i dörrlåset hemma.
Bara för att mötas av vaddå? Tystnad och mörker? Skällande/gråtandes förälder?
Eller kanske gör någon som jag? Serverar varm choklad på sängkanten, och frågar hur natten varit.

Vad är rätt? Vad är fel?
Jag vet inte riktigt, jag gör bara det jag saknade när jag var i den åldern, och så hoppas jag att mina barn värdesätter det, om inte nu....så sen, senare.

Det här är ingen matblogg, men godis gillar vi alla!

Jag måste få dela med mig av den goda tårtan som serverades på Marris 15-årsdag. Egentligen är vi mest för gräddtårtor ala massor med jordgubbar på, men Marri menade på att hon tröttnat och hon var sugen på choklad. Alltså ville hon ha en chokladtårta.
Jag har aldrig gjort en sådan.........
Kl. 23 kvällen innan letade jag fortfarande efter ett passande recept. Annelie loggade in på msn och skickade mig en länk till hennes bildgalleri, som den dagen visade hennes urgoa bebisar (läs hundar).
Talade om för henne att hon hade söta hundar ,men det jag nu behövde låg under kategori choklad.
Man kan lita på Annelie, hon brukar alltid ha allsköns saker i bakfickan, så vips skickade hon ett par recept. och vips så blev det en tårta.....ja inte på kvällen/natten. Men på fm nästa dag.


Tårtan har en ljus mandelbotten som är täckt med en jättegod smörkräm. Lätt och snabb att göra, och kan lätt göras om efter smak och tycke. Jag valde riva över choklad istället för att ringla smällt sådan över. Smörkrämen är dessutom så himla god , så den kan hamna lite varstans, som mellan några Mariekex eller i en rulltårta. Receptet kommer från Annelies svärmor, vart hon har det från i sin tur har jag ingen aning om, men ett plus i kanten för en sådan svärmor, som gör en sådan klockren god tårta iallafall :)

Receptet kommer här:

Annelie´s CHOKLAD OCH TRYFFELKAKA


3 äggvitor
2 1/2 dl socker
1 1/2 dl hackad mandel
1 dl ströbröd

Rör samman smeten (vitor och socker behöver inte arbetas ihop speciellt).
Häll över den i en smord och ev bröad form, gärna med avtagbar botten.

Gräddas i 175 graders varm ugn, ca 25 min.
Låt kakan svalna.

225 g smör
3 1/2 dl florsocker
3 äggulor
4 msk kakao
2 tsk snabbkaffe
1 msk vaniljsocker

Rör samman smeten och bred den över den kalla kakan.

Smält 100 g blockchoklad (tag gärna mindre mängd), bred eller ringla
över kakan.

Esponerera

Esponerera, är ett nytt ord här hemma.
Det betyder visst att spionera på större familjemedlemmar i vardagsrummet.

Bara så ni vet........det låter som ett viktigt ord att lägga på minnet.
Och klockan är alldeles för mycket för esponerera-aktivitet för en 5 åring, eller hur?

Det här med besöksstatestik i bloggar

Besökstatestik och räknare på bloggar är nog både på gott och ont.
När jag började blogga på allvar i maj, var det efter att ha spanat på min systers blogg innebandymorsan, självklart kände jag tävlingsinstinkten i mig.......ja , syster och jag tävlas på skojs ibland. Så jag fixade min räknare.
Så igår , så verkade min räknare fått spatt, bara på få timmar hade jag fått en massa besökare, speciellt på min andra blogg storfamiljen, men det syntes att det studsade över hit. Jag kunde inte förstå vad som hände.
Men så ringde min vän Annika, och berättade att hon mailat Katerina Janouch och tipsat om min andra blogg, och hon i sin tur skrivit ett par rader om det, först då föll myntet ner.

Gick faktiskt runt en bra stund och grämde mig både över att jag inte hunnit skriva fler inlägg i bloggen och att jag inte stylat den.....ja, Annika, det är konsekvensnotan man får ta med att ha en besöksräknare :)

Nu får vi bara se om jag lyckas uppnå den nivån på bloggen som det var tänkt, den är ju ändå bara lillbebisen ännu så länge. Det är kul med många besök, men kan ge en lite lätt prestationsångest. Jag försöker stå över det, för att hinna med den där tvätten, hallen och just det fotbollsträningen.

Lite gratis presentkort

Hittade en sida som heter GratisKläder, där man kan antingen genom värvning av nya medlemmar, klicka runt på vissa hemsidor eller handla på vissa, få poäng och sedan beställa hem utifrån sina poäng presentkort från tex HM, JC och Gina tricot.
Jag smågillar sådant, jag sitter ju ändå och slösurfar och då kan jag ju likaväl klicka runt på lite sidor därifrån.
Ett presentkort någon gång på en 150:- är ju inte helt fel, inte med vårt klädkonto iallafall.

Att notera

mmmmm......jag överskred visst klädkontot, när jag gjorde min betällning hos Rafsen
Och kan konstatera att den måste överskridas ytterligare med ett par jackor,skor och framför allt strumpor. Det sista dygnet har det gått hål på 5 par i Simone/Raffe storlek,och 4 par vuxenstrumpor. Varför går de inte sönder då man kan hitta strumpor på rean?
Eller varför köper jag det inte på rean, när jag vet att samma sak sker varje höst?
Kanske jag kommer ihåg det till nästa år och blir då en fullfjättrad storfamiljsmorsa?

Ojsan i dubbel bemärkelse

Ups och ojsan, ibland går tiden lite väl fort och dessutom hinner jag inte riktigt det jag vill heller.

Fredagen den 12 september fyllde vår Marri 15 år, en rörig dag....stackars födelsedagsbarn. För mig slutade den dagen i sängen med dubbla värktabletter för en kombi migrän-bihålevärk.

Lördagen kändes bättre, åkte med Masse till Älvsjö för fotbollsmatch, som slutade med fina 8-3. Masse fick äntligen spräcka sin målnolla för säsongen och gjorde 2 mål, och 2 till mycket nära.Kul att se att han nu börjat tänka fotboll och lärt sig läsa spelet.
Lugn lördagskväll. Alle kom hem tidigt (för att vara honom),och jag passade på att krypa i säng snabbt. Det är skönt att få somna utan oro i kroppen en helgdag sådär ibland.

Söndagen innehöll ett kalas för Masses del. Senare blev Masse medbjuden till fotboll mellan Hammarby och Kalmar. Första gången han fick se storfotboll live. Och han fick mersmak kan man lugnt påstå.

Så idag har jag varit smått förvirrad. Tänkt att det varit den 14:de hela dagen, skickade sms till syster yster med en fråga och fick ett ovanligt kort svar. Fnulade en stund, men glömde av det.
Ringde mamma en kortis och där var allt lugnt, det enda hon kunde klaga på var att de nästan blåste bort (bor på Österlen). Hon talade också om att hon skulle ringa min syster yster på kvällen. Det var då jag kompå att jag missat nått........syster fyller ju för tusan år......6 stycken fler än mig. Jag fick helt enkelt ringa upp henne och gratta. Det är tur att vi inte står i kalas/present med varandra....bara jämna år firas hos oss.

Grattis syster!!

Så ojsan för det och ojsan för att jag försummat bloggen ett par dagar. Nu blir det ordning i ledet igen.

Det här med barnkläder

Är det något som kan få igång mig på internet så är det just barnkläder. Inte på gång menat negativt, utan positivt. Jag blir glad och väldigt shoppingsugen. Handlar inte alltid såklart, men det händer.
Förra månaden var en meandi månad, då gick klädbudgeten dit. Jag förutsätter att de flesta känner till en av sveriges största homepartyförtag gällande barnkläder, så jag går inte in så mycket på dem.
Denna månaden som kommer nu fokuserar jag dock på ett annat företag, nämligen Rafsen. Enl. ägaren är det: Butiken för hagalna mammor och bortskämda barn!
Jag är absolut inte sen att hålla med!
Jag vill ha de här:


Och den här:


Och denna:


Sedan har hon snygga plysch yogabrallor till haberoende mammor, de vill jag gärna ha nu i höst. Rafsen kan helt klart göra sig en liten hacka på mig i höst.

Ogjord morgon

Ibland önskar man helt enkelt vissa mornar/dagar ogjorda.
Denna morgon är en sådan.

Upp kl 6.25 och hoppar in i duschen. Väcker Emilio kl 06.45, konstaterar att han är blek och har lite för lite färg på läpparna, de går åt det vita hållet.
Detta brukar vara ett starttecken på att E har en infektion i kroppen. Han säger dock att han mår fint, men hostar lite. Han vill till skolan. När jag klär på honom så återkommer lite färg och jag känner att det är ok att skicka honom dit.

Alle kommer ner helt dekis i köket och tar huvudvärkstabletter, har antagligen migrän. Ringer hans skola och sjukanmäler. Miguel skjutsar Masse till skolan,men de börjar tjafsa om Masses jacka som är borta, det slutar med att när Masse går ur bilen är han så arg så han knallar hem!
Samtidigt försöker jag få på kläder på 2 ganska så motsträviga småsyskon.........
jag tror ni börjar förstå va?

Jag får till sist på helmunderingen på de små, det är galondag så det blir ju en del.
Tar Masse och de små i handen, möter upp dagmamman och lämnar över, och så knallar jag och Masse till skolan. Han blev väldigt sen, kan jag säga.
Pratar lite med fritidspesonalen utanför ang deras simskola som startade i måndags. Telefonen ringer....just det, Emilio klarar inte skolan han hänger bara med huvudet.
Så vart det med den bedömningen.

Även assistenten är hängig och frågan är om hon klarar hela dagen?

Jag som skulle sitta och planera in interjuver på fm, vet inte alls vad dagen kommer bjuda på istället.

Jag önskar att min morgon skulle vart ogjord....eller åtminstone omgjord.

Köket fullt med nya traderaoffer

Jag skulle egentligen hjälpt en vän komma igång med traderandet idag, men hon är sjuk. Och eftersom jag var inne på traderandets anda, så öppnades ju faktiskt en stund för att göra samma sak, men åt sina egna offer.

Ja, så nu är är istort sett hela mitt köksbord belamrat med sådant som både skulle vart utlagt i våras, och sådant som det är allra högsta tid att lägga ut nu.
Det som skulle vart ute i våras , får nog vänta till nästa säsong, men resten måste jag göra mig av med helst igår.

Mina auktioner jag hade ute sist fick jag in nära 1600:- på, det är lite mysigt att veta att nu kan jag lägga summan på nya inköp och då utan dåligt samvete.
Nästa omgång kommer gå till en shoppingdag på stan med Marri, det har hon önskat sig i födelsedagspresent. Hon vet redan att hon får det, så oroa er inte för att jag råkat försäga mig här :)

Ang blondiner, det kan hända att jag slänger ut någon blondin:ig kommentar ibland, precis som Marri. Men jag gör något åt saken.......jag blonderar mig :D

Utväxten fixad nu på morgonen, och aldrig sitter frisyrer så bra och håret känns så fräscht som efter en toning/färgning. Så idag gillar jag mig själv.

Big bang

En liten kort konversation med min på fredag 15-åriga dotter Marri. Konversationen sker över msn, hon sitter på övervåningen ,jag nere i köket.

-mamma, kolla den här länken!!
Jag läser snällt såklart, och eftersom jag förstår att länken kanske skickats runt bland alla kompisar och de antagligen lyckats skrämma upp varandra en anings svarar jag:
-Har du läst hela gumman?

Alltså det är nu det där klassiska Marrisvaret kommer, det där svaret som får mig att förstå varför vissa tonåringar hamnar under blondinfällan kategorin nämligen svaret:
-Vaddå?

Sedan följer en lite längre förklaring om nödvändigheten att läsa även det som står i slutet av artikeln, och dottern visar att hon ändå besitter en viss visdom. Det lugnar mammahjärtat något iallafall.

Nä vi tror inte på ett big bang imorgon. Vi får nog kramas imorrn också.

En nyföding

Ja, i brist på egen nyproduktion i form av bebisar, så måste man ju fylla ut tiden med något annat.
Har ju testat hund, och det fungerar ju, men maken säger totalstopp till en till.
Så istället får jag nu starta upp en ny bloggbebis.

Den hamnar såklart under storfamiljskategorin, men kommer handla mer om det praktiska med att driva storfamilj. Ja, storkok, smarta veckomatsedlar och inredningsknep för att få plats.

Barnen står i stor del i centrum i mitt liv.
Ja, mitt liv kretsar obönhörlig nästan alltid kring dem, om jag ska vara ärlig, och jag får ofta frågan, ja nästan dagligen: Hur orkar du?
Svaret blir oftast lika frågande: Vad menar du?
Därefter kommer det olika infallsvinklar på hur den frågande personen själv tror det kan vara att ha många barn. Jag brukar oftast försöka svara så brett som möjligt eftersom ingen storfamilj är den andre lik.

Svaren hur man orkar kanske så småningom kan hittas i den där andra bloggen, eller rent av i kombinationen båda bloggarna.

Ni är vilket fall som helst välkomna att tjuvkika lite!

Samling rekryter!!

Okej, efter ett långt samtal med nedan nämnda ass, blir det så att hon flyttar från vårt härliga sthlm.
Spelar ju ingen roll om jag tycker det är gött att bo här, när hon själv trivs bäst nere i Borås.
Ett snabbt samtal med precis rätt person på vårt assistansbolag, resulterade i en annons på ams och JAG:s egna sida redan på fredag em.
Detta har gjort att det trillat in iallafall 5 st ansökningar, väntar in dagens skörd nu och hoppas på att ha en 3-5 st att ringa innan onsdag.

När sådant här oväntat sker i personalstaben, blir det lätt turbulent. Men just denna gång verkar det lugnt, och jag hoppas nu att vi hittar rätt person från start, så vi kan få lite stabilitet igen. Vi har varit lite bortskämda på den punkten har jag förstått, vi har haft många assistenter nu som jobbat fler år än snittassistenten hos andra brukare. Vi vill gärna fortsätta med det vinnande konceptet.

Det vart ju lite tyngre

Ja, det vart lite tyngre denna veckan än jag trott.
Vår käraste assistent till Emilio kom tillbaka i måndags efter en lång sjukskrivning, men blev magsjuk tills tisdagen och är så fortfarande.
Ett magplask för 2 ganska så utarbetade föräldrar, kan man väl säga.
Men sånt är livet, man ska inte ta allt för givet. Det är bara så konstigt att man aldrig lär sig av tidigare tillfällen då liknande skett. Man förtränger istället.

Idag ska jag se till att få växlat lite pengar.....frågan bara om orken finns till att ge sig hemifrån en stund. Jag ska iallafall gå upp med barnen till parken där dagmamman skall vara idag och ta hunden med mig. Vi får se om jag får någon kraft ur den promenaden.

Bjuder på lite "Ur barnamun"

Det har ploppat ut lite småroliga saker ur de smås munnar de sista dagarna.
Egentligen inget konstigt utan det är uttalen som gjort "det".

Raffe fick frågan vid matbordet:
-Vad åt ni hos "Babban" idag (hos dagmamman)
Han vände sig mot mig och spärrade upp sina ögon och nästan stakade i början
-Bl....Bl..Blåååååådpudding!
mmmmmmmm, vad svarar på något så läskigt?

Simone kan säga ifrån och sätta folk på plats minsann. Hon vill inte att folk ska lägga sig i när hon pratar med sin mamma och pappa, då låter det så här:
-Tööööst!!
Jag är inte så bra på dialekter, men stockholmskt låter det inte, och så sött och roligt att hon möts av små skrattsalvor.

I övrigt har jag planerat en annan bloggstart i hemligt ämne, därav min tillfälliga frånvaro härifrån. Men så småningom kommer bloggarna knytas ihop, hav tålamod.